Olja och dykning

september 26, 2006

Här kommer en första del av mitt besök på oljemuseet i Stavanger. Bilderna visar den mättningsdykarklocka som står på museet, det är en väldigt gammal klocka och dykaren är kanske inte helt representativ med flippers på och en av de äldsta hjälmarna, men för oinvigda är nog skillnaden minimal. Man kan se att av de tre umbilicalarna så hänger standbydykarens, blå slangar, utanpå klockan för att spara plats inne i klockan. Änden av den dras in och kopplas upp när förstedykaren kommit i vattnet. Dykaren har även en lampa i handen vilket jag aldrig har haft eftersom vi alltid har kamera och lampa på hjälmen, det vore slöseri med lemmar att använda en hand till att bara bära på en lampa.

Man kan se två kedjor som går från undersidan av klockan ner till ramen som klockan står på, dessa två kedjor säkrar bottenvikten till klockan och kan dumpas inifrån klockan om något går riktigt fel. Detta skulle medföra, i bästa fall, att klockan flyter upp till ytan där ett moderfartyg kan plocka upp klockan och åter koppla det samman med kammarsystemet ombord. Detta har aldrig lyckats i verkligheten endast såvitt jag vet i en kanske inte trovärdig bok, Ytspänning av Aino Trosell. Det är otroligt många saker som ska stämma för att detta ska gå vägen, så som att huvudumbilicalen samt vinsch wiren är borta. Om inte så håller de kvar klockan någonstans mellan ytan och botten där ingen kan hjälpa till. Vidare så måste vädret vara extremt bra för att man inte ska krossas inne i klockan och för att någon ska kunna koppla fast en kran för att lyfta den ombord.


headlogo.png

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: